När det glimrar till
Jag lånade min brors stuga i skogen och skulle vara där själv ett par dagar. Efter en lång sommarinfluensa behövde jag ladda batterierna. Jag skulle skriva, sitta vid den flammande elden och läsa, gå promenader. Hans söner hade visat mig vägen till deras koja. När jag vandrar bland granarna en förmiddag ser jag ett hav av skimrande grönt i ögonvrån. Jag stannar till och böjer mig ner. Det är som ett levande täcker böljar framför mina fötter. Blåbärsris runt om, kojan där borta mellan träden, solen som strilar ner mellan grenarna. Skogens både ljud och tystnad omsluter mig. Jag är i en ny värld.
Att byta miljö ger nya tankar. Många väljer att ha en konferens eller utvecklingsdag på en annan plats än kontoret. Man vill vara i en ny omgivning, se andra saker på väggarna, sitta i en matsal med nya dofter. Men också symboliskt. Vi brukar titta på varandra med de ögon vi är vana vid. Vi har uppfattningar om varandra som styr hur vi både jobbar och umgås. Hur ofta byter vi "mental miljö" alldeles av oss själv? Hur ofta stannar vi till framför kollegan vi inte känner så väl och ställer nya frågor, ber honom eller henne titta på det du brottas med just nu, tänker att det finns kunskap och erfarenheter i den här personen jag inte upptäckt ännu, att just vi skulle kunna utveckla något tillsammans?
Att stanna till är en stor sak. Att hejda sig - och både utforska och njuta av det som finns omkring oss - är enklaste sättet att ladda sig själv med kraft. Dessutom gratis och möjligt i varje stund, för var och en av oss. So get inspired, and stay strong! Lena
Välj största glassen!
Fot finner feeling
Jag hade saknat den. Jag hade verkligen saknat känslan. Känslan av kontakt, "flowet", en inre uppsluppenhet. Sedan mina fullängdskidor gått sönder för många år sedan har jag haft ett par nya, carving. Alla säger att det är så lätt att åka carving, men jag har aldrig tyckt det är så lätt. "Det är bara att följa med, skidorna gör jobbet". Nu, i Åre, kom jag på att jag har gillat att jobba när jag åker, jag har gillat att vara aktiv, att sätta i staven, att göra svängen, att parera farten. Den lätta åkstilen har inte varit min.
Så sa hon en mening som gav mig känslan tillbaka. Tidigare hade jag fått olika råd, hur bredbent man ska stå, hur kroppen ska vara lutat mot backen, hur stålkanterna ska sätta i, hur vaden hela tiden ska vara tryckt mot pjäxkanten så att jag inte lutar bakåt. Men det har blivit teknik! Och teknik är inte känsla.
När hon sa det enkla och jag prövade det fick jag ett fokus. Det enkla vara att tänka på foten som skrovet på en båt. Böjen ner är i mitten av foten. Det är här du ska trycka ifrån sa hon. Bara det.
Jag valde backen som var direkt vänster efter de två tunnlarna. En tvär gir så såg jag öppningen. Solen på snön. Nattens nysnö som var uppåkt låg samlade i mindre trösklar, men mjukheten gjorde att jag visste att de var genomträngliga. Fokus på foten, bara foten. Ett fokus.
När jag kände marken under mig blev jag jordad. Inte tusen saker att tänka på, inte en massa blandade råd som gjorde att jag var kvar i huvudet. Ett fokus. Foten.
Jag kände plötsligt kontakt. Trycket mot underlaget, som jag kunde variera beroende på fart och lutning, fortplantade sig genom foten, upp i benet, upp i kroppen. En rörelse som gav en mjukhet, och med mjukheten öppnade sig hjärtat. Det blev en mening. Att vara i kontat med naturen, att följa, att hitta ett samspel. Plötsligt behövde jag inte min gamla teknik, plötsligt behövde jag inte jobba så hårt. Ett fokus gjorde att jag kunde börja följa, och med flowet kom känslan.
Tack Eva för rådet som gav mig skidåkningen tillbaka! Tänk vad feeling gör för feelingen:)
Havsvågor är skönt
Lena
Följ Maria, hennes inlägg är ljusa mitt i mörkret. www.yesboxalright.blogg.se
Sol under palmer?
Detta härliga mail fick jag från en kontorsgranne sedan vi pratat Kraftekonomi på jobbet. Förutom den underbart lekfulla användningen av de krafteknomiska begreppen så tyckte jag hela hälsningen var en KP-höjare jag vill dela med mig av! Håll tillgodo:)
" Bästa grannar,
När höstmörkret sänker sig över nejderna för överskådlig framtid kan man stundom gripas av längtan efter en kraftekonomisk extrainsättning i form av av sol och palmer.
Det finns en liten lya på franska Rivieran med två rum, kökshörna, badrum och stor terrass i vinkel, med utsikt över grannens välskötta trädgård med palmer, citronträd och en hund, över Medelhavet och berg. Den ligger i Cap Martin, mellan Menton och Monaco, inte långt från italienska gränsen.
Den hyrs ut av och till för ett facilt pris. Där finns internetuppkoppling och gratis telefon, TV, radio, lakan och handdukar, tvättmaskin och torktumlare. Hör av er om ni vill ha mer info.
Bon soir,
Mademe X
En hyllning till kraften inom oss :)
Kraftpåse, det uttrycket tycker jag om. Och när du säger: "Vi är alla kungar i våra egna riken och det handlar om att man ska vårde det lilla inre självet."
Tack Gunilla!
With a little help from my friend:)
- Kan du hjälpa mig?
Några ord. Några enkla ord riktade till mig. Med några ord gjorde han mig till en medmänniska.
- Kan du ta den här ner för trappen, så kan jag hålla mig i räcket?
Solen sken denna morgon. Jag lyfte ner rollatorn medan jag hör mig säga.
- Det är inte bråttom, ta det lugnt.
Allt som allt 20 sekunder.
- Du får ha det bra idag säger jag.
- Detsamma till dig, säger han med blicken på gatan, som för att få stadga efter stegen ner.
En människa som låter mig hjälpa honom och som önskar mig en bra dag. En KP-höjare, en ministund som gav mig kraft.
Den enklaste av alla möjligheter att skapa en KP-höjare-effekt i två personer samtidgt: Att be varandra om hjälp:)
Kille med kundfokus
En kille står före mig i kön. Jag har egentligen inte tänkt handla, har bara slunkit ner från kontoret för att posta några brev och passade på att kika in på cafét för att kunna bestämma mig var jag ska luncha idag. Mannen som jobbar verkar stressad. Jag ser ryggen på honom framme vid diskmaskinen och låter sedan min blick gå över glas-skåpet fyllt med bakverk och mackor.
Plötsligt nickar killen framför mig i kön mot ett glas som står på bänken.
- Det är till dig, säger han.
Hur den stressade mannen bakom disken hunnit fixa ett vattenglas åt mig, ja över huvud taget tänka på mig när han egentligen har en annan kund, det vet jag inte. Men glaset är till mig, medan jag väntar. När det sedan är min tur vilar min blick länge på Baklava, det där bakverket från Turkiet, Syrien, mellanöstern som jag brukar köpa ibland i Saluhallar eller beställa på Linbanesiska restauranger. Han ser att jag suktar.
- Vi bakar dem en gång i veckan.
Han berättar om två damer ute i Norsborg som han reser till för att baka.
- Men de är lite fusk. I Sverige gör vi bara 14-16 lager, men i Turkiet kan det vara 40 lager. Det är något med mjölken där, och smöret som gör att degen håller bättre.
Han berättar om Turkiet där han bott. Och jag berättar att jag är nyinflyttad och bara ska titta. Inga pengar med mig ens - händerna öppna, jag visar tomma fickor.
- Vill du smaka?
Hans händer närmar sig en ruta av det goda som redan fått munnen att vattnas. Han tar fram ett litet fat, lägger en servett under.
- Men jag kan inte betala!
Medan jag mumsar på och säger att jag letar runt efter matställen berättar han att ett par killar öppnat ett nytt ställe längre upp i backen, och att cafét mitt emot ofta har soppor och sallader.
- Jag har mest kaffe och bakverk med praliner. Och lite mackor.
Ja, jag behöver väl inte ha någon sensmoral efter denna berättelse. Det räcker väl som det är.
Jag kommer att gå tillbaka dit.
En KP-höjare gör dig glad!
KP-höjare är någon eller något som ger dig kraft. Det kan vara något du blir glad för, som inspirerar dig, som helt enkelt får dig att njuta lite extra. Vill du dela med dig av sommarens KP-höjare? Skriv på kommentar:)
Illustration: Peter Varhelyi
