Två människor som överraskade mig
Det var när jag kom upp ur tunnelbanan på väg till jobbet som jag svängde in på nästa gata. Just när jag gick runt hörnet lyfte jag blicken.
Kan det vara ett äldreboende? Jag fick den känslan. I ett större rum satt cirka tio personer runt ett bord. Morgonkaffe kanske? Intill rummet var ett avlångt kök. Det är där jag ser dem.
Kan det vara ett äldreboende? Jag fick den känslan. I ett större rum satt cirka tio personer runt ett bord. Morgonkaffe kanske? Intill rummet var ett avlångt kök. Det är där jag ser dem.
Någon hade tagit initativet, och den andra hade sagt ja eller bara nickat med en blick. Jag minns dem fortfarande, flera månader efteråt. En enkel gest, något nytt mitt i vardagen, eller kanske brukar de dansa tillsammans på det boende. I så fall tänker jag att det är en bra plats att vara på.
Hur skapar vi bra platser att vara på för varandra? En sak är säker, det är inte bara chefen som har ansvaret. Alla kan vi skapa förändringen som gör att vardagen går från minus till plus+++ på jobbet.
Tänk nytt tillsammans!
Plötsligt såg jag en länk på facebook, en vän från England hade lagt ut den. Vi är ett nätverk i flera länder och jag såg hur den öppnats i Spanien, Luxemburg, Tyskland ... och nu i Sverige.
När filmen rullade igång märker jag hur jag börjar le. Tänk, vilken kraft. Och starten på detta, som jag tycker underbara, är att någon får en idé som andra stödjer.
Nu kommer tåget. Klicka på bilden och följ med!
När filmen rullade igång märker jag hur jag börjar le. Tänk, vilken kraft. Och starten på detta, som jag tycker underbara, är att någon får en idé som andra stödjer.
Nu kommer tåget. Klicka på bilden och följ med!
Den blomstertid ...
Jag var på väg till jobbet i morse och såg genom fönstret att det börjat slå ut nu, mitt favoritträd. Fem dagar på året blommar det, fem ynka dagar av alla de 365, och i dag var första.
Detta var en dag då jag hade massor att fixa, ville hinna med bussen jag tänkt. Och så, när jag gick stigen under trädet tänkte jag, "Nu är jag ju inte klok. Ska jag stressa förbi detta underbara? Dax att hejda sig Lena!" Vi har en bänk under trädet och där satte jag mig. En morgonstund med mig själv, några djupa andetag. Och när jag återvände efter dagens jobb kände jag även doften komma mot mig när jag såg trädet igen.
Nu är njutartider!
Detta var en dag då jag hade massor att fixa, ville hinna med bussen jag tänkt. Och så, när jag gick stigen under trädet tänkte jag, "Nu är jag ju inte klok. Ska jag stressa förbi detta underbara? Dax att hejda sig Lena!" Vi har en bänk under trädet och där satte jag mig. En morgonstund med mig själv, några djupa andetag. Och när jag återvände efter dagens jobb kände jag även doften komma mot mig när jag såg trädet igen.
Nu är njutartider!
Konsten att fira!
Det är härligt med människor som stannar upp och firar med sina vänner. Denna inbjudan fick jag av en konsultkollega, och blev - så klart - jätteglad. Ett sätt att både synliggöra var hon själv är på sin resa, men också bjuda in, involera, dela.
Varje gång det sker på arbetsplatser blir jag glad. Att ses en stund och prata om ett projekt som är klart, berätta om en ny kund som visar företaget förtroende, reflektera en stund kring en ny utmaning som gruppen tillsammans vågar ta.
Det gäller att hejda sig bara lite tillsammans, det kan ge så mycket.
Tack för inbjudan Marina, ser fram emot att komma. Och tack för inspirationen att fira!
