Busschauffören som vinkade

Det var när vi närmade oss rondellen som allting blev annorlunda. Jag hade iakttagit honom när han släppt på passagerare. Han tryckte sin stämpel utan att se dem i ögonen. Inget hej. Nya människor flöt tyst förbi mig där jag satt längst fram i bussen. Och sedan skumpade vi iväg, uppför backen, genom tunneln och över bron.

Plötsligt en skärpa, foten som medvetet saktade in. Där borta i rondellen såg jag en annan buss och det var när min chaufför lyfte handen som jag bokstavligen talat kände kraften skickas iväg, från hans inre, genom rutan och vidare in i den andre bussen till mannen där borta.

Två mungipor som gick upp! Han vinkade tillbaka.



Den mötande bussen kör in före oss i rondellen och min chaufför känns helt förändrad. Hur en kraftmotor hade startat i hans inre och förvandlat honom från en person som ”gör sitt jobb” till en kommunicerande medmänniska, kompis och kollega. Det blev uppenbart för mig där jag satt och kände håren resa sig på mina armar, hur små saker det är som behövs för att allt ska bli så annorlunda.



Mina Kraftbrev handlar om vår arbetsmiljö och om huvudpersonerna på denna scen, oss själva. Med dessa brev vill jag skapa en mötesplats för samtal och tankar om hur vi kan stärka oss själva och varandra, att gå från minus till plus +++ på jobbet. Jag hoppas du ska gilla dem.

Fortsätt läsa det första Kraftbrevet här!

Lena Gennerud,
Hejdadig Affärsutveckling

Kommentarer
Postat av: Karin Gustafsson

Tack för tänkvärt brev om att hejda sig. Inspirerad tar jag en dag ledig och förkovrar mig på en mässa.

Ser fram mot nästa brev.



Karin

2012-03-15 @ 09:50:53
URL: http://www.tilltro.se
Postat av: Lena Gennerud

Härligt Karin, alltid roligt att samarbeta med dig. Ser fram emot fortsatta bra och roliga jobb ihop, KP-höjar-jobb helt enkelt:)Vi hörs och ses, Lena

2012-03-26 @ 20:31:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0